Ett ögonblick ur ångesten
Tårar som bränner i själen, likt en jävla taggtråd som river sönder mitt inre.
Jag dör vilken sekund som helst.
Vill fly, skada eller dö.
Tärningen väljer.
Leva eller dö?
Skapa stora sår eller andas, ta mina tabletter och "fungera"?
Jävla satans helvetes ångest.
Min ständiga följeslagare, den som alltid håller min hand.
Darrar av tanken att möta allt det mörka.
Inlindad i den våta, kalla filten.
Vill skrika sönder mina lungor.
Riva sönder huden och skalla väggen.
Demonen dansar i bröstet och ger en ständig påminnelse om att jag aldrig är bra nog, att jag aldrig någonsin kommer att räcka till.
Jag orkar inte, orkar inte ORKAR INTE.
Allt ljus i ögonen är borta, bländar mig själv i spegeln med en nyans av grått.
Levererar en dystopi av livet, gång på gång.
Andetagen upphör, allt blir lugnt och stilla.