Ljus?
Börjar det ljusna i horisonten? Kanske en liten glimt av hopp, jag hoppas att det är så. Visst, jag orkar mer på stratteran men litar fortfarande inte på mig själv.
Var hemma inatt, skönt att få vara lite normal en stund, få somna med älsklingen på min arm, underbart!
Att min käresta står ut med mig, att hon dag efter dag kommer hit och besöker mig, kan tackla mitt dåliga humör och min ångest, utan henne vore jag en blöt fläck på tågets nos.
Nej nu ska jag försöka sova lite kanske, g'natt!
