Lev nu. Dö sen
Idag larmar min hjärna, den går liksom på gamla vanor.
Flycentrat i hjärnan ä konstant påkopplat och jag överanalyserar alla ord, alla handlingar.
En olust sprider sig i kroppen och jag vill bara bort. Fly. Skada.
Slutade i en panikattack i bilen påväg hem och jag var tvungen att stanna då jag inte litade på mig själv. Allt skvallrade om en enda utväg, en lösning.
Fick pepp av den finaste. Medvetandegörande och stöd. Vackra ord med otroligt innehåll.
Tog mig hem där jag bröt ihop på parkeringen och blev sittandes i bilen i en god stund.
Grät och jag orkade inte. Jag vill känna mig bra, behövd och hel.
Där och då var jag frukansvärd, oönskad och så jävla trasig.
Men jag har en plan, en handlingsplan byggd i en glädjefylld och lugn situation.
Jag behöver inte tänka utan jag kan bara utföra.
Litegranna som en funktionell reptilhjärna i text och jag behöver
inte reflektera över varför jag gör något.
Jag vet att de orden i texterna är skrivna med kärlek och omsorg.
Jag vet att handlingarna i texten för mig framåt, steg för steg.
Så nu sitter jag här vid köksbordet.
Djuren har ätit, jag har ätit och allt är i princip gjort inför kvällen och jag är otorligt matt men alldeles lugn.
Det finns hopp om en bättre morgondag!
PussN
